Onsdag 22 september - dagen före

Vid tiotiden ses vi, Alf K och jag, på Centralstationen. Alf har en väldigt stor resväska. Inte för att han har så mycket packning med till Göteborg, utan för att han räknar med att ha mycket packning med från Göteborg. Böcker, till exempel, och överblivna trycksaker.

    När vi väntar på att tåget ska rulla in, får vi syn på Aino Trosell. Hon är också på väg till mässan, och hon väntar inte bara på tåget. Hon väntar dessutom på en man från Chicago, som bett henne att vakta hans resväska och gitarr medan han rusar och köper en tågbiljett. Jag frågar om jag får ta ett foto av Aino och det får jag så gärna. Hon vill helst bli fotograferad med ett ex av Göteborgs-Posten, som nyligen intervjuat henne med anledning av nya boken Hjärtblad. 

     På söndag, den 26 september, står Aino Trosell på Litteraturscenen kl. 15.30. Då berättar hon om Hjärtblad och om de vandrande dalkullorna. 

Fr v: Aino i GP, Aino och Alf på Centralen.

När vi kommer till Svenska Mässan några timmar senare, är det som det brukar i en mässlokal dagen före. Hetsigt och förväntansfullt. Rätt trevligt och pratsuget. Litteraturscenen är möblerad och klar. På scenen står två svarta fåtöljer och två ståbord, nedanför står stolarna i så kallad auladukning. Stol bredvid stol bredvid stol bredvid stol. Gång. Och så stol bredvid stol bredvid stol bredvid stol. I tio rader.

    Vi väntar på företaget som ska sätta upp våra logotyper. Vi väntar också på Ewa och Anna från Sveriges Författarförbund. Och medan vi väntar ställer vi upp foldrar, broschyrer och tidningen Författaren i broschyrstället Ellips; vi sitter och småpratar vid bordet Café i stolarna Balett – men framför allt: vi bekantar oss med Dan Larsson, barn- och ungdomsboksförfattare. Dan Larsson är medlem i Författarcentrum och har montern intill vår. Han är på Bok och Bibliotek för tionde året.

Dan Larsson i montern bredvid vår.

Så småningom kommer mannen som ska sätta upp våra logotyper. Det visar sig att Sveriges Författarförbunds logotyp är rätt liten i jämförelse med Författarcentrums. Den är exakt lika bred som Författarcentrums, 160 cm, men eftersom namnet är längre, är bokstäverna mindre. Ojsan. Logotypmannen kan inte hjälpa att det blivit så, säger han. Och det kan han givetvis inte. Det är inte hans fel att Sveriges Författarförbunds logotyp är som en viskning och Författarcentrums som ett skrik. Logotypmannen klistrar fast logotyperna på väggen och hoppas att vi trots allt är nöjda.

     

Våra logotyper sätts upp.

När Ewa och Anna från Sveriges Författarförbund dyker upp sätter vi fart med vad som är kvar att göra: gå till servicecenter och klaga (klaga på att en sladd hänger ner mitt i montern, att det inte står 'Litteraturscenen' över scenen, att teknikgenomgången uteblivit... och lite annat som vi inte har fått trots att vi beställt det i god tid), gå och köpa vatten, kaffe, godis, frukt. Testa dator och ljud.

Ewa Ulander, förbundssekrterare, och Anna Forslund, administratör, från Sveriges Författarförbund.

/Åsa