Just nu: Boel Unnerstad

Nawal El Saadawi var en av huvudtalarna under Waltic 2008.  Nu har Boel Unnerstad översatt hennes novell Slöjan i kärleken. En novell om ett slags själarnas möte. Och kroppens längtan efter en annan kropp. Boel sitter på en pall med glasögonen långt ner på näsan och läser med tydlig, stillsam röst alltmedan surret på mässan ökar.

Snart på scenen: Boel Unnerstad

Just nu: Kan sälar med flytväst flyta i havet?

Ulf Stark, Viveka Sjögren, Catarina Kruusval, Sassa Buregren och Janina Orlov pratar om censuren i barnböckerna. Finns den överhuvudtaget? Eller är det författarna som har blivit för ängsliga. Janina Orlov menar att allt håller på att bli lika lättsmält som en hotellfrukost. Ulf Stark menar att författarna bli begränsade av saker som finns i samhällsklimatet, "gettoiserinen" av barnen med madrasserade barnkammare. Och att barnen är mer ensamma nu än tidigare. Det är bara barnen som hittar fram till barnkanalerna på teve. De sitter sedan ensamma framför teven. Och mellanårsbarnen läser lättläst istället för att lyssna till tyngre berättelser, höglästa av en vuxen. Skulle till exempel Elvis-böckerna av Maria Gripe finna sina läsare idag?
Ulf Stark tycker inte att allt ska vara så enkelt. Om han blev ansvarig för barnkulturen skulle han omedelebart avsätta sig själv och ersätta sig med någon kompetent person som han litar på. Och sedan fortsätta skriva barnböcker. Inte så där svenskt lättilängliga där ribban ligger så lågt att alla kan hoppa över den. Istället ska han skriva en helt ny serie svårlästa böcker.
Catarina Kruusval vill inte höja ribban. Tvärtom. Hon vill nå ut till alla. Skapa böcker som barn och vuxna kan läsa tillsammans.

Just nu: Anna Jansson

Sist ut denna intensiva dag är Anna Jansson. "Emil i Maria Werns spår". I år släpper hon sex böcker. Fyra av dem är barnböcker. Den femte Drömmen förde dig vilse handlar om Maria Wern och den gotländska myten om havsfrun. Anna gillar myter, hon menar att myter är sprängstoff - berättelser som överlevt så länge måste helt enkelt vara bra. Myten om havsfrun är en varning, en varning för de farliga underströmmarna utanför Gotlands kust. Varje år är det någon som drunknar. Och i Annas bok drunknar bruden på sin bröloppsnatt. Brudparet simmar ut i mångatan och hon dras ner i djupet.
Vilken som är den sjätte boken får vi inte veta. Återstår att se om Alexandra tar upp tråden. Hon sitter djupt försjunken i en av fåtöljerna på scenen och lyssnar på Anna. Alexandra som varit ett professionellt energiknippe hela eftermiddagen börjar se trött ut. Eller också lyssnar hon bara.
Anna berättar vidare. Om att hennes böcker alltid innehåller skräck men också alltid kärlek.

Samtidigt vid sidan om scenen.

En man, troligen far, klättrar upp på en annan mans axlar och sträcker sig mot taket med ett ljusgrönt paraply i handen. Och lyckas med det till synas omöjliga uppdraget; att fiska ner en blå gasballong från taket.

Just nu: Torgny Lindgren

Klockan är 17.00 och Torgny Lindgren har klivit upp på scenen. Blir presenterad av Alexandra och får en varm applåd. "Det här är det sista jag gör på den här bokmässan", säger Torgny. "Ni ska veta att om en timme sitter jag på tåget och har öppnat en flaska sherry, för imorgon är jag ledig för första gången på mycket länge." Vi får också veta att Torgny varit med i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum i fyrtio år (personalen i montern gör förstås vågen).
     Torgny läser ur sin nyutkomna bok Minnen. Och han läser så att man tvekar om han läser, eller bara finner orden i stunden. Publiken är andäktig och när han slutar möts han av en applådåska.
Det är hans sista bok. Säger han åtminstone.
"Ingen människa har minnen. Minnen är en slags bedrägerier som vår hjärna visar upp för oss."
Han berättar hur han kan berätta ett barndomsminne för sina barndomsvänner, nu en samling herrar som hunnit fylla sjuttio år. Och så avslutar han med att fråga om de också minns. Alla nickar. Och så berättar han att hittat på allting.
Han menar att man inte kan lita på minnen. Minnet är som en gammal trasig filmprojektor där det saknas en del delar, den rasslar och flimrar, plötsligt stannar den upp och en enda filmruta visas i en kort sekund. Den bildrutan, i den korta sekunden är ett minne. Och den arma hjärnan konstruerar sedan samband. Alltihopa är lögn och bedrägeri. Men det är ju trevligt.
Sedan bär det av. Till tåget. Bort från mässan. Till tåget och ett glas sherry.
Han ska inte skriva fler böcker. Men han har redan påbörjat nästa. Han har alltid haft flera böcker på gång - helst tre i taget. "Om en roman blir för tråkig kan man ta sig en annan."
Och avslutningsvis avslöjar han nästa Nobelpristagare i Litteratur. Det blir Ibsen.

Snart på scenen: Torgny Lindgren

Just nu: Denise Rudberg

Denise Rudberg har bytt genre. Temat för samtalet är "Byta genre, är du helt galen?"
Hon menar att politik är det som sker i köket. Att det mest privata är politik. Hon undrar varför man ska göka om man inte får orgasm. Hon säger att hon verkligen är i gasen. Det börjar närma sig slutet av dagen. Och snart väntar en lång natt.
Så börjar Alexandra ställa nya frågor. Om hur det känns att ha nio oskrivna böcker framför sig. Miljonkontrakt. Och avtal med teve. "Det är bara att blåsa på", säger Denise. Ambitionen är en bok per år. Det handlar om att styra upp sitt liv. Att tacka nej till alla luncher. En konkret dag lämnar hon eller mannen på skolan, hon promenerar till jobbet, skriver till fyra eller fem, sedan är det barnvakt. De sista dagarna eller veckorna jobbar hon dygnet runt, får njurstensanfall och sover på kontoret. Ibland sommnar hon med huvudet mot tangetbordet och vaknar med rutig panna.
Sedan kliver hon av scenen, lånar monterns enda penna och en vänlig dam från förlaget styr upp den ivriga signeringskön. Denise signerar, men hinner ändå le snällt mot fotograferna.

Snart på scenen: Niklas Rådström

Just nu: Mari Jungstedt

Applåd! Mari Jungstedt tog igår emot Platinapriset på Pocketgalan. Nu står hon på Litteraturscenen och pratar om "Den farliga leken". En bok om glamour och aneroxia. Alexandra avslöjar att hon har besökt Maris arbetsrum - ett rum fullt av Post-it lappar. Mari går grundligt tillväga. Utgår från en idé, börjar göra research och sedan växer ett skelett, själva grundintrigen fram. Efter bokmässan skriver hon ett synopsis sedan går hon in i sin skrivarbubbla: ett halvår med skrivande får morgon till kväll. Sedan går hon i den hysteriska slutperioden, då hänger hennes man upp en skylt på dörren till arbetsrummet: "Mor är rar. Ring till far."

Just nu: Magnus Utvik läser

"Pojke med cyklop". Magnus bläddrar i boken, Alexandra erbjuder sig att hålla mikrofonen, men nu är Magnus så koncentrerad att han inte ens svarar. Och så börjar han läsa. Ännu en berättelse. En av miljoner. Och just nu känns den som den enda.

Samtidigt i montern

Heidi von Born besöker montern. Hon har just skrivit en novell; en massa människor satt och skrev samtidigt med randiga pennor om Leninbadet, Varberg och Gästis. Allt är kopplat till Myrdals nya pris som i år har tilldelats Sissela Kyhle.

Just nu: Magnus Utvik

Magnus som så gärna ville prata om sin bok har fastnat i Alexandra Pascalidous utfrågar klor och berättar om hur det är att recensera böcker och jobba på teve.

Just nu i montern: Håkan Nesser signerar

Snart på scenen: Magnus Utvik

Man kan ju tro att Magnus Utvik är en vad scenräv, känd från teve som han är, men nu närmar det sig och han står i monterna och stampar, tio minuter kvar.
"Ju mindre folk det är, desto nervösare blir jag, en gång var det sex personer i publiken när jag skulle prata i Gislaved. Då var jag nervös."
Magnus är glad att vara här. Det är enda gången han får prata om sitt skrivande. Alla vill veta hur det är att jobba på teve. "Först kommer teve, sedan kommer jag, sist kommer min bok."
Men nu står han med boken i näven: "Pojke med cyklop".
Magnus vill höja volymen, men Almanacksförlaget tvärs över gången har klagat. Magnus dedicerar en Ekelöf strof till dem:  "Jag tycker om den musik som bygger på tystnad."

Just nu: Spontanmingel i montern

Just nu: Håkan Nesser

Två minuter kvar. Håkan Nesser anländer till montern. Ett diskret sorl avslöjar att publiken längst bak i raden uppmärksammat honom. Det är en och annan som väntar. En och annan reser på sig, men de flesta sitter kvar. Alexandra uppmanar publiken att även sätta sig på golvet. Och så äntrar han scenen och dagens första jubel brlyter ut.
"De ensamma" är Håkan Nessers fjärde bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Håkan Nesser envisas med att låta mikrofonen sjunka neråt, så ibland hör vi vad han säger, ibland inte, vi längst bak alltså som står i montern, framför oss är det nu tjockt med folk som lyssnar och en strid ström av människor som passerar. 

Snart på scenen: Håkan Nesser

Just nu: Döden i grytan

Somliga böcker förändrar livet. Eller åtminstonde vad vi stoppar i oss. Mats-Eric Nilsson skakade om med bästsäljaren "Den hemlige kocken". Nu har han skrivit en ny bok tillsammans med Henrik Ennart: "Döden i grytan" de må låta som en deckare men är ytterligare en debattbok. En bok om vår rädsla för riktig mat. De börjar med att visa en bild på hembakade bullar. De får inte längre säljas på Frälsningsarméns möten. Eller någon annanstans. Däremot säljs det bullar i vilken affär som helst som har vilka konstiga ingredienser som helst. Och så fortsätter det. Med burkar med konstigt innehåll. Med patienter som hänvisas till konserverad mat. Inom några minuter är det fullsatt. Människor stannar. Lyssnar. Och vi får lära oss det enda ord vi behöver "processad mat" - det är mat som görs i fabriker, med massor av kemikalier, som aldrig redovisas eftersom de ingår i tillverkningen.

Just nu: Oline Stig

Ingela Bendt som hållit i trådarna under förmiddagen lämnar över till Alexandra Pascalidou som inleder med att hälsa välkomna till Litteraturscenen - bokmässans hjärta. Och så lämnar hon ordet till Oline Stig. Oline som gjort sig känd som dramatiker och framstående novellist har nu gett ut Jupiters öga - en roman om kärlek och skuld. En berättelse som utspelar sig i Norge, en skönlitterär berättelse som bygger på Olines farmor och farfars liv. De var anslutna till Nazistpartiet. Något som länge varit en mörk hemlighet. Jupiter - de förställde sig att de bodde där, på Jupiter. En planet med annan moral och andra regler. Oline säger att det är funderingarnan kring just det, moral och den mörka hemligheten som gjort henne till författare.

Just nu: Internationella stafetten rullar på

Agneta Klingspor berättar om sin senaste bok "Stängt på grund av hälsosjäl". Någon har beskrivit hennes författarskap med orden "som en byracka". Hon nosar upp sina historier. Den nya boken består till hälften av text och till hälften av bilder, som hon tagit med sin mobiltelefon. I boken skriver hon om sin cancersjukdom -- om att vara dödshotad inifrån. Om all väntan som patient. Agneta beskriver i boken sin jobbpromenad, sin "Strålväg". Boken är skriven i tredje person, detta för att cancer är som en folksjukdom. Alla känner någon som är drabbad. Hon har skrivit en personlig bok om sina sex månaders krig mot sjukdomen. Någonstans kände hon en stark lycka mitt i allt. Eftersom hon var tvungen att vara så fokuserad på det som var viktigast fick livet nya perspektiv.

Just nu: Patricia Schonstein

Hon har gett röst åt havet. Vi ska alla vara rädda om det vi har gemensamt. Havet, vattnet och vår gemensamma jord.

Snart: Internationell Författarstafett Sverige - Sydafrika

De bästa av de bästa bland Sydafrikanska barnboksförfattare besöker i år bokmässan tack vare temat Afrika. Efter vilset ha irrat runt och frågat efter Författarscenen hittar slutligen Lesley Beake fram till montern och får veta att det är Litteraturscenen som är målet. Att han redan är framme.

Just nu: Peter Ekberg - Tänk själv!

Peter Ekberg hade ambitionen att göra en Mulle Meck bok för filosofi. En bok om att tänka. Tänk själv. Han var nominerad till Slangbellan och sitter nu på scenen intill pristagaren Ulrika Lidbo. Han skrev boken i olika omgångar. Började med ett utkast och jobbade sedan om och jobbade om igen. I slutfasen hade han ett nära samarbete med illustratören Sven Nordqvist - då gick arbetet med text och bild omlott. Texter ersattes med bilder och bilder blev text som till slut tog form och blev till en bok. Så snart boken var klar satte han igång med en ny bok direkt - för att inte få skrivkramp. Han satte sig ner och skrev - det blev fyra manus, varav två redan har hittat fram till en förläggare. Kanske vågar han kalla sig författare. Snart.

Just nu: Slangbellepriset - Ulrika Lidbo

Det finns ett hedersuppdrag inom BUS, (Författarförbundets barn och ungdomssektion) att tälja slangbellan till årets debutant - som tur är finns det en slöjdare bland barnboksförfattarna; Kalle Güttler. Nu sitter han längst fram och beundrar 2009 års pristagare;  Ulrika Lidbo. Hennes debutbok Decembergatans hungriga andar är en allvarlig bok om en flicka med ätstörningar. Ulrika är allvarlig. Och glad. Allt samtidigt. Nu har hon nyss kommit ut med sin andra bok Farsta fritt fall.

Ulrika Lidbo

Nu är vi igång igen - direkt från monter A01:60

Allt krockar

Stefan de Vylder är en av få Nationalekonomer bland Författarförbundets medlemmar. Han hade en hektisk dag, med en rad framträdanden, bland annat på Litteraturscenen i ett samtal om finanskrisen med Agneta Stark och Anna-Lena Lodenius. Han hade gärna lyssnat på Ralph Nader, men på Bokmässan finns bara en regel; allt sker samtidigt, så han fick nöja sig med att bli förevigad framför affischen.

Några montrar bort

På mässan vimlar det av författare, bibliotekarier, kändisar, halvkändisar och en och annan gigant. En av dem pratar några montrar bort. Ralph Nader - bara två av hans böcker från fem årtionden finns översatta till svenska, så möjligen har du missat honom, men knappast resultatet av hans gärningar; Nader är advokaten mot strömmen som envist kämpat för människan, miljön och marknaden. Han är mannen bakom Konsumentombudsmannen, reklamationsrätten och säkerhetsbälten i våra bilar. Vi de senaste valen har han kandiderat till presidentposten i USA och nu reser han som en statsman - avverkar en nordisk huvudstad om dagen och har gjort en avstickare till Göteborg för ett samtal med Göran Rosenberg, med två allvarliga säkerhetsvakter på varsin sida om scenen. Stig Hansén (medlem i Författarcentrums styrelse) gjorde en omvänd resa över Atlanten för en månad sedan och fick en exklusiv intervju med Nader, på hemmaplan i Washington. (Du hittar artikeln i Voltaire). Nu är Stig på väg för att leda en paneldebatt och pustar en stund i skrubben bakom montern.

Just nu: Måns Wadensjö läser extranummer!

Måns trollbinder publiken, surret på mässan börjar lätta, Skönlitterärasektionen smyger in i montern, rensar borden från böcker och börjar fylla glas efter glas med vin. Tolv minuter kvar - sedan mingel.

Just nu: Måns Wadensjö - Katapultpristagare

Måns Wadensjö var bara tjugo år när han skrev sin bok "Förlossningen" om en förlossningsavdelning. Dock inte den han själv jobbade på, betonar han, för då hade han brutit mot tystnadsplikten. Däremot har boken starka dokumentära inslag. Romanen handlar om Grabben, den är redan översatt till norska, på norska heter det Guttunge - säger Måns som möjligen är omedveten om att han sannolikt kommer sänka medelåldern i Författarförbundet med flera år. Fyren - here he comes!

Just nu: Anna Gustafsson-Chen

Att äga ett språk är att få tillgång till främmande världar. Översättningen i sig är inte svår. Det handlar om att hitta de rätta orden på svenska. Tack vare Anna Gustafsson-Chen finns det fler barnböcker från Kina, Korea och Japan i Sverige.

Just nu: Yukiko Duke

När Yukiko Duke för första gången fick frågan om hon ville översätta från Japanska till svenska blev hon både förtjust och förskräckt. Hon var i Japan och den tillfrågade översättaren hade hoppat av. Och den var ingen enkel bok utan en tung roman. Hon hörde sig själv säga: "Ja, om jag får göra det med mamma." Och så blev det. Och så har det fortsatt. Hon säger att hon är ensambarn, att hon alltid har haft en nära relation till sin mamma. Ibland för nära. Nu har de hittat sin arbetsmetod. De sitter tillsammans vid Yukikos köksbord med datorn uppslagen, mamman läser och Yukiko skriver. De gör allt stillsammans från första stund. De läser och letar ord, för att nå fram till de rätta valörerna. Den senaste översättningen är "Om att springa" av Haruki Murakami och när hon beskriver texten som handlar om att skriva och att springa knyter hon händerna, reser sig nästan ur fåtöljen och det ser ut som hon är på väg att springa iväg. Så sjunker hon ner igen, sitter kvar och fortsätter tala om ordets valörer.

Just nu: Maria Sveland

Vissa böcker blir mer än böcker, de tar plats i samhället och nya begrepp föds. Maria Sveland gav oss Bitterfittan. Nu har hon skrivit vidare "Att springa" - om Rabarbermannen - enligt Maria själv en feelbad roman som är både ljus och vacker. Hon menar att kärleken är ett kidnappat begepp.

Bengt Olsson undrar vem som är svag.

Bengt Olsson läser ur sin senaste bok: "Jag är så utbytbar att jag inte ens vill tänka på det....". Författaren själv är inte utbytbar. Tvärtom synnerligen efterlängtad när han äntligen, med kort varsel äntrar scenen (och ersätter Bengt Jangfeldt som hastigt fått förhiner).  Och så får vi veta något om Kolka. Kolka är en liten, liten ort i Lettland längs kusten, vid spetsen. Bengt sökte på kartan och letade efter en ort som lät bra. Kolka är också ett gammalt svenskt ord som betyder dricka. Och nu titeln på nya boken - Kolka. Om den rika världens rädlsla för den fattiga.

Just nu: Alla väntar på Bengt Ohlsson.

Och somliga är glada att han är sen, eftersom han senaste bok Kolka är utannonserad som Kolja på Literaturscenen. Nu är det ändrat. Allt och alla är på plats. Utom Bengt.

Fredag förmiddag

Göran Hägg var dagens första författare på scenen. Det var givetvis fullsatt. Gud i Sverige heter hans senaste bok. Dagens presentatör heter Aimée Delblanc och sedan Göran Hägg tackats och applåderats, presenterade hon tre poeter, Johan Chistiansson, Roberth Ericsson och Peo Rask, som läste poesi från den svarta ön. 
    Torgny Karnstedt, Camilla Ceder och romandebuterande Johannes Anyuru hann också framträda under förmiddagen, som avslutades med att upphovsrättsorganisationen ALIS delade ut ALIS-priset 2010.

ALIS-priset 2010 gick till Bob Hansson.

I montern finns två skrubbar. En förrådsskrubb, där allt möjligt hamnar (medlemmars bokkassar, resväskor och ytterkläder, Bob Hanssons prisblommor, vin till kvällens mingel...) och en fikaskrubb, där SFF:s kaffebryggare står och där man kan sätta sig och vila fötterna och truten emellanåt. Och där man kan passa på att få en pratstund med någon annan som vill pusta ut lite.

Helena Öberg får en pratstund med (och ritar av?) Stig Hansén, styrelseledamot i FC Väst.

Just nu: Susanna Alakoski

När Susanna Alakoski greppar mikrofonen passerar en fallen ängel med svarta vingar intill scenen, en ung man med naken överkropp och eldsflammor tatuerade runt naveln. Ingen tar notis om honom, just nu in den är stunden har Susanna intagit mässan. Hennes nya bok "Håpas du trifs i fengelset" är svart så att det värker och omöjlig att släppa ifrån sig. Boken är svart och vitrandig hennes och klänningen schackrutig. Hon talar om reptilhjärnor, hach och diagonser, rätt som det är brister hon ut i ett smittande skratt. Och den hela tiden, allt större publiken är med henne, i varje ord.
Imorgon samtalar hon med Pernilla August om filmatiseringen av Svinalängorna. På bokmässan. Missa inte det!

Torsdag kväll

Litteraturscenen fortsatte att dra folk under torsdagseftermiddagen. Vi hade en idé om att blogga direkt från montern, men det gick inget vidare. Det trådlösa nätverk vi beställt räcker tydligen till endast en dator och på den datorn vill vi visa Författarförmedlingen.

Katarina Kieri och Per Nilsson berättade om det lustfyllda samarbetet bakom 'I det här trädet', som de sedan signerade.

Svenska Fotografers Förbund lånade Litteraturscenen för att dela ut Svenska Fotobokspriset 2010. De nominerade var Åke E:son Lindman, Karl-Johan Stigmark, Kent Klich, Hannah Modigh och Gerry Johansson. Men vem vann?

Torsdagskvällen avrundades med mingel i montern. SFF:s tradition bjuder att Minerva och Översättarsektionen arrangarer torsdagens mingel, FC:s att mingel arrangeras på torsdagen. Därför blev det tre arrangörer. Och väldigt mycket folk. 

Torsdag förmiddag

De sextio åhörarplatserna är fullsatta när Litteraturscenen öppnar kl. 10.00. Publiken har kommit för att lyssna till Birgitta Stenberg, som till att börja med blir intervjuad av Bisse Falk, dagens scenpresentatör, och som sedan berättar om och läser ur sin bok Eldar och is.

Birgitta Stenberg får en varm applåd när hon klivit upp på scenen.

Näste man på scenen är just en man. Det skulle ha varit Ebba Witt-Brattström, men hon blev förhindrad att komma så tidigt som till kl. 10.30. Nu får vi istället lyssna till Bengt Ericson, författaren till Den nya överklassen, som kommit att bli en bestseller. Bengt Ericson är inte förvånad över bokens framgång. Den nya överklassen är ett ämne som berör och/eller stör många – från de fyra miljoner svenskar som inte har något ekonomiskt skyddsnät alls att tala om, till de stenrika företagsledare som knappt vet vad de ska göra av alla sina bonusmiljoner.

När Bengt Ericson intervjuades av Bisse Falk var det fortfarande ganska mörkt på scenen. Den strömbrytare som syns så tydligt till vänster om Bengt hade vi nämligen inte hittat ännu.

Helena Sigander blev dagens tredje författare på scenen. ”När kvinnor älskar män…” kallade hon sitt framträdande, som handlade om svek och hämnd och om den deckare som hon nyligen utkommit med: Våld vid vatten.

Helena Sigander (t h) vid signeringsbordet.

Lennart Hagerfors och Maria Gustavsdotter hann också stå på Litteraturscenen under denna den första förmiddagen på mässan. En lysande start på årets mässa, kan man säga. Mycket publik vid scenen, många besök i montern.

Lennart Hagerfors berättade om Upprorets tändande gnista.

Maria Gustavsdotter (t v) i montern innan hon gick upp på scenen och pratade om frillan, femtonhundratalets fotbollsfru. T h i bild syns Anna Forslund från författarförbundet.

Till höger Petrus Dahlin, medlem i både Författarcentrum och Sveriges Författarförbund. Petrus har inte några framträdanden på B&B i år, berättar han. Han är medbjuden av kollegan Anders Brundin och ska passa på att mingla, gå på seminarier och annat som han inte hunnit med tidigare år på mässan. Här minglar han med Alf Kyhlén.

/Åsa

Här är programmet

Program för Litteraturscenen, A01:60

Torsdag 23 september
Presentatör: Bisse Falk

10.00 Birgitta Stenberg. Nio långa år med ”Eldar och is”.
10.30 Bengt Ericson. "Den nya överklassen".
11.00 Helena Sigander. När kvinnor älskar män…
11.30 Lennart Hagerfors. Upprorets tändande gnista.
12.00 Maria Gustavsdotter. Frillan, femtonhundratalets fotbollsfru?
12.30 John Swedenmark och Ann-Marie Vinde samtalar om att översätta Emily Dickinson till svenska. (Översättarsektionen)
13.00 Sven Wernström. ”Ett författarliv”.
13.30 Lilian O. Montmar, Gudrun Wessnert, Boel Werner, Gunilla Lundgren, Kristina Sjögren och Frippe Nilsson. Författarstafett. (Barn och ungdomsboksförfattarsektionen BUS)
14.30 Johanna Thydell. ”Ursäkta om man vill bli lite älskad”.
15.00 Hanna Vikman och Birgitta Stenberg samtalar om den moderna pikareskromanen.
15.30 Katarina Kieri och Per Nilsson. ”I det här trädet” – ett lustfyllt författarsamarbete.
16.00 Dilsa Demirbag-Sten. Om berättelsens kraft.
16.30 Fallet Dawit Isaak. Leif Öbrink, ordförande i Stödkommittén för Dawit Isaak, Anders R Olsson och Esayas Isaak uppmärksammar fallet med den fängslade journalisten.
17.00 Svenska Fotobokspriset 2010 delas ut.
17.30 Mats Söderlund och Helena Öberg. Tillsammans är vi starkare. Sveriges Författarförbunds och Författarcentrums ordföranden gör gemensam sak.

Onsdag 22 september - dagen före

Vid tiotiden ses vi, Alf K och jag, på Centralstationen. Alf har en väldigt stor resväska. Inte för att han har så mycket packning med till Göteborg, utan för att han räknar med att ha mycket packning med från Göteborg. Böcker, till exempel, och överblivna trycksaker.

    När vi väntar på att tåget ska rulla in, får vi syn på Aino Trosell. Hon är också på väg till mässan, och hon väntar inte bara på tåget. Hon väntar dessutom på en man från Chicago, som bett henne att vakta hans resväska och gitarr medan han rusar och köper en tågbiljett. Jag frågar om jag får ta ett foto av Aino och det får jag så gärna. Hon vill helst bli fotograferad med ett ex av Göteborgs-Posten, som nyligen intervjuat henne med anledning av nya boken Hjärtblad. 

     På söndag, den 26 september, står Aino Trosell på Litteraturscenen kl. 15.30. Då berättar hon om Hjärtblad och om de vandrande dalkullorna. 

Fr v: Aino i GP, Aino och Alf på Centralen.

När vi kommer till Svenska Mässan några timmar senare, är det som det brukar i en mässlokal dagen före. Hetsigt och förväntansfullt. Rätt trevligt och pratsuget. Litteraturscenen är möblerad och klar. På scenen står två svarta fåtöljer och två ståbord, nedanför står stolarna i så kallad auladukning. Stol bredvid stol bredvid stol bredvid stol. Gång. Och så stol bredvid stol bredvid stol bredvid stol. I tio rader.

    Vi väntar på företaget som ska sätta upp våra logotyper. Vi väntar också på Ewa och Anna från Sveriges Författarförbund. Och medan vi väntar ställer vi upp foldrar, broschyrer och tidningen Författaren i broschyrstället Ellips; vi sitter och småpratar vid bordet Café i stolarna Balett – men framför allt: vi bekantar oss med Dan Larsson, barn- och ungdomsboksförfattare. Dan Larsson är medlem i Författarcentrum och har montern intill vår. Han är på Bok och Bibliotek för tionde året.

Dan Larsson i montern bredvid vår.

Så småningom kommer mannen som ska sätta upp våra logotyper. Det visar sig att Sveriges Författarförbunds logotyp är rätt liten i jämförelse med Författarcentrums. Den är exakt lika bred som Författarcentrums, 160 cm, men eftersom namnet är längre, är bokstäverna mindre. Ojsan. Logotypmannen kan inte hjälpa att det blivit så, säger han. Och det kan han givetvis inte. Det är inte hans fel att Sveriges Författarförbunds logotyp är som en viskning och Författarcentrums som ett skrik. Logotypmannen klistrar fast logotyperna på väggen och hoppas att vi trots allt är nöjda.

     

Våra logotyper sätts upp.

När Ewa och Anna från Sveriges Författarförbund dyker upp sätter vi fart med vad som är kvar att göra: gå till servicecenter och klaga (klaga på att en sladd hänger ner mitt i montern, att det inte står 'Litteraturscenen' över scenen, att teknikgenomgången uteblivit... och lite annat som vi inte har fått trots att vi beställt det i god tid), gå och köpa vatten, kaffe, godis, frukt. Testa dator och ljud.

Ewa Ulander, förbundssekrterare, och Anna Forslund, administratör, från Sveriges Författarförbund.

/Åsa