Just nu: Boel Unnerstad

Nawal El Saadawi var en av huvudtalarna under Waltic 2008.  Nu har Boel Unnerstad översatt hennes novell Slöjan i kärleken. En novell om ett slags själarnas möte. Och kroppens längtan efter en annan kropp. Boel sitter på en pall med glasögonen långt ner på näsan och läser med tydlig, stillsam röst alltmedan surret på mässan ökar.

Snart på scenen: Boel Unnerstad

Just nu: Kan sälar med flytväst flyta i havet?

Ulf Stark, Viveka Sjögren, Catarina Kruusval, Sassa Buregren och Janina Orlov pratar om censuren i barnböckerna. Finns den överhuvudtaget? Eller är det författarna som har blivit för ängsliga. Janina Orlov menar att allt håller på att bli lika lättsmält som en hotellfrukost. Ulf Stark menar att författarna bli begränsade av saker som finns i samhällsklimatet, "gettoiserinen" av barnen med madrasserade barnkammare. Och att barnen är mer ensamma nu än tidigare. Det är bara barnen som hittar fram till barnkanalerna på teve. De sitter sedan ensamma framför teven. Och mellanårsbarnen läser lättläst istället för att lyssna till tyngre berättelser, höglästa av en vuxen. Skulle till exempel Elvis-böckerna av Maria Gripe finna sina läsare idag?
Ulf Stark tycker inte att allt ska vara så enkelt. Om han blev ansvarig för barnkulturen skulle han omedelebart avsätta sig själv och ersätta sig med någon kompetent person som han litar på. Och sedan fortsätta skriva barnböcker. Inte så där svenskt lättilängliga där ribban ligger så lågt att alla kan hoppa över den. Istället ska han skriva en helt ny serie svårlästa böcker.
Catarina Kruusval vill inte höja ribban. Tvärtom. Hon vill nå ut till alla. Skapa böcker som barn och vuxna kan läsa tillsammans.

Just nu: Anna Jansson

Sist ut denna intensiva dag är Anna Jansson. "Emil i Maria Werns spår". I år släpper hon sex böcker. Fyra av dem är barnböcker. Den femte Drömmen förde dig vilse handlar om Maria Wern och den gotländska myten om havsfrun. Anna gillar myter, hon menar att myter är sprängstoff - berättelser som överlevt så länge måste helt enkelt vara bra. Myten om havsfrun är en varning, en varning för de farliga underströmmarna utanför Gotlands kust. Varje år är det någon som drunknar. Och i Annas bok drunknar bruden på sin bröloppsnatt. Brudparet simmar ut i mångatan och hon dras ner i djupet.
Vilken som är den sjätte boken får vi inte veta. Återstår att se om Alexandra tar upp tråden. Hon sitter djupt försjunken i en av fåtöljerna på scenen och lyssnar på Anna. Alexandra som varit ett professionellt energiknippe hela eftermiddagen börjar se trött ut. Eller också lyssnar hon bara.
Anna berättar vidare. Om att hennes böcker alltid innehåller skräck men också alltid kärlek.

Samtidigt vid sidan om scenen.

En man, troligen far, klättrar upp på en annan mans axlar och sträcker sig mot taket med ett ljusgrönt paraply i handen. Och lyckas med det till synas omöjliga uppdraget; att fiska ner en blå gasballong från taket.

Just nu: Torgny Lindgren

Klockan är 17.00 och Torgny Lindgren har klivit upp på scenen. Blir presenterad av Alexandra och får en varm applåd. "Det här är det sista jag gör på den här bokmässan", säger Torgny. "Ni ska veta att om en timme sitter jag på tåget och har öppnat en flaska sherry, för imorgon är jag ledig för första gången på mycket länge." Vi får också veta att Torgny varit med i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum i fyrtio år (personalen i montern gör förstås vågen).
     Torgny läser ur sin nyutkomna bok Minnen. Och han läser så att man tvekar om han läser, eller bara finner orden i stunden. Publiken är andäktig och när han slutar möts han av en applådåska.
Det är hans sista bok. Säger han åtminstone.
"Ingen människa har minnen. Minnen är en slags bedrägerier som vår hjärna visar upp för oss."
Han berättar hur han kan berätta ett barndomsminne för sina barndomsvänner, nu en samling herrar som hunnit fylla sjuttio år. Och så avslutar han med att fråga om de också minns. Alla nickar. Och så berättar han att hittat på allting.
Han menar att man inte kan lita på minnen. Minnet är som en gammal trasig filmprojektor där det saknas en del delar, den rasslar och flimrar, plötsligt stannar den upp och en enda filmruta visas i en kort sekund. Den bildrutan, i den korta sekunden är ett minne. Och den arma hjärnan konstruerar sedan samband. Alltihopa är lögn och bedrägeri. Men det är ju trevligt.
Sedan bär det av. Till tåget. Bort från mässan. Till tåget och ett glas sherry.
Han ska inte skriva fler böcker. Men han har redan påbörjat nästa. Han har alltid haft flera böcker på gång - helst tre i taget. "Om en roman blir för tråkig kan man ta sig en annan."
Och avslutningsvis avslöjar han nästa Nobelpristagare i Litteratur. Det blir Ibsen.

Snart på scenen: Torgny Lindgren